Fast, ”New York Dolls”? Senast David Johansen och Syl Sylvain spelade tillsammans utan andra originalmedlemmar från Dolls var i slutet av 70-talet, på David Johansens första soloskivor. Det är också från därifrån, innan han snöade in på showmusik och deltablues, som ”New York Dolls” anno 2011 hämtar sin estetik (och i fallet Funky But Chic även sitt låtmaterial). Stabil rock'n'roll med kompetent kompband alltså, och helt okej sådan. Men väldigt långt ifrån den självförbrännande genusutmanande trash'n'roll som bara kunde skapas av unga desperata trashankar i en nedgången toalett till metropol, som när ”New York Dolls” var New York Dolls. De devalverar minnet av sitt band, förvisso, och hade kanske inkasserat en något högre betygsnivå om skivan hade kommit som ett överraskande nästan-tillbaka-i-form-soloalbum signerat David Johansen. Men om de har rätt i att bandnamnet hjälper dem att sälja ett par extra exemplar av skivan må de väl vara förlåtna. För gamla synders skull.
Skivbolag:
Artist:
