Inte sedan han experimenterade med synthar och rockabilly - och blev stämd av sitt skivbolag för att han inte lät som vanligt - har Neil Young haft så här kul. I Jack Whites antika Voice-O-Graph-kiosk sjunger han låtar som varit omvälvande för honom, direkt till vinyl utan att passera vare sig dator eller rullband. Det innebär ljudkvalitet som 100-åriga fältinspelningar och musik som pendlar mellan fantastiskt och genialt. Med sin akustiska gitarr och sitt munspel sjunger och visslar han sig igenom lite Dylan, lite Springsteen, lite Bert Jansch och en bedårande svajig tagning av Willie Nelsons Crazy. Än mer hjärteknipande är hans nakna tolkning av lite Phil Ochs Changes, inklusive felspelningar, för att inte tala om Jack White-duetten i Everly Brothers I Wonder if I Care As Much.
Eftersom han är säker på inspelningsbåset dessutom innebär en direktlänk till sin avlidna mamma bjuder han på par långa meddelanden till henne också, inklusive en uppmaning att börja prata med pappa igen, ”since you're both there together there's no reason not to talk”.
