Ne-Yo lider av komplex Michael Jackson-kärlek och tidigt håravfall. Det ena gömmer han med en hatt, det andra får vi försöka lära oss att leva med. På Libra Scale gör Ne-Yo det klassiska misstaget att försöka blanda ambitionen att vara innerlig med en studiosnidad slickhet, utan att inse att de tar ut varandra som eld och vatten. Vad har vi då kvar? Tja, Ne-Yos wailande pojkbebisröst främjar ju inte budskapsbärande texter, men man lyckas ändå urskilja hans velande mellan madonnan och horan. En kärlekskrank hyllning till KVINNAN, porträtterad växelvis som divine/monster. Känns det trist? Ja, men vi kommer ju alltid att ha wailandet.