Drake - Nothing Was The Same

Maja Bredberg 00:00 30 Sep 2013

Drake må orkestrera sitt artisteri med hjälp av en mängd olika hiphop-attribut, men det som vid första anblicken förefaller vara en sjö med oklart djup visar sig oftare vara en tippad spegel: omöjlig att gå ner i, bottna, hitta allmänmänskligt genklang. Spegeln fyller givetvis en funktion för Drake själv, men som lyssnare tråkar han ut mig med konstruerad rekvisita-rap. Han säger att han lever i en ikryssad checklista, kanske är det därför hans version av historieberättarrap mest blir Mia Törnblomskt på vers. Bortsett gästen Sampha och låtarna Own It, From Time och Hold On, We’re Going Home får jag ut lika mycket av skivan som av Drakes skäggfrisyr. Det genomgående problemet i min och Drakes relation är att jag kan hitta både rappare som rappar (betydligt) bättre och artister som sjunger om mer intressanta saker. Han är och förblir en The Sims-figur för mig, dataanimerat beräknad där allt som är på riktigt inte finns.

Skivbolag: 
Artist: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2013.

Fler musikrecensioner

Summer Walker – Life On Earth

Efter debutalbumet Over It stod det klart att Atlanta hade fått en ny r&b-drottning. Summer Walkers inkännande slow jams har inte bara charmat fans världen över, hela OVO med Drake i spetsen har också fastnat. Det märkets inte minst när Drake hoppade på remixen av Summer Walkers magiska Girls Need Love. Men att bli känd över natt är inte lätt. I slutet av förra året ställde Walker in majoriteten av spelningarna på sin turné på grund av sin sociala ångest. Hon hintade också om att hon var klar med musiken för gott via sin Instagram.

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.