Inget kan få en att lära känna ett land som att lyssna på deras radio. Inget kan heller få en att omvärdera musik som att lyssna på den samtidigt som man upplever stämningarna i en ny stad. Så med radion i lurarna genom downtown Miami en vecka förvandlades några av mina hatobjekt till outbytbara delar av min musikaliska kostcirkel. I Stockholm brukar vi fnysa åt Nas barnkörslåt [I]I Can[/I] som cheesy och moralpredikande. Men när man ser småkidsen cykla efter langarnas SUV:ar i Overtown, och småflickorna med fakeleg och massor av smink på klubbarna, låter [I]I Can[/I] bara helt livsnödvändig och vacker, nu när det var black history month och allt.
Det går dock bara att lyssna på den enformiga hiphopradion i USA en begränsad tid, det visste jag sedan tidigare. Efter några dagar skriker hela kroppen efter "classic rock"-kanalerna där man kan lyssna på Eric Clapton-solon och motorvägslåtar med Bob Dylans son hela dagarna. Och det var där jag för första gången verkligen lärde känna country-pop-gruppen Dixie Chicks, en grupp som jag och du spontanhatat ända sedan de fick sitt första lass grammy-utmärkelser för några år sedan. Dixie Chicks cover av Fleetwood Macs [I]Landslide[/I] är helt enkelt årets låt vid sidan av Fiddys [I]In Da Club[/I]. Stillsam och fokuserat stilfull, med en stolt hoppfullhet som aldrig fanns i Stevie Nicks röst. Den är inte bara den allra bästa Fleetwood Mac-cover jag hört, häll upp lite Belvedere åt mig någon natt så ska jag berätta för dig varför den faktiskt är ännu bättre än originalet.
Skivbolag:
Artist: