Mylo började med singeln [I]Destroy Rock n' Roll[/I] för något år sen. En kristen, amerikansk fundamentalist från 80-talet läser upp en lång lista namn på artister som borde brinna i helvetet och förbjudas, bland annat för att de inbjuder till "perverted movements of the body": "Cindy Luuuper, Huey Lewis & The News, Men At Work, Culture Club, including Boy George" och många fler. Sen dammar ett inställsamt housegroove in.
Mylos debutalbum är fullt med samma slags roliga Ebba von Sydow-disco (glad, pigg, ren). Ibland fungerar det som ett Daft Punk med lite bättre smak, vilket såklart kan vara både bra och dåligt. Mellan några menlösa downtempo-spår (en sjukdom alla dansmusikproducenter som gör album tydligen prenumererar på) finns diamanter som [I]Drop the Pressure[/I], där en röst pitchas så högt upp att den plötsligt blir ett sprittande syntsolo. När [I]Destroy Rock n' Roll[/I] är som bäst känns den som när den blonde i Embassy spelar maraccas i skjorta och skitsnygg sidbena.
Skivbolag:
Artist:
