Därför är Björn Frantzén så svår att älska.
Björn Frantzén är i ropet. Kul för honom! Och kul för oss andra eftersom det ger oss anledning att samlas i smågrupper och försöka enas om EXAKT vad det är som gör att han är så svårälskad. För egen del är det en kombination av ett så kallat ”punchable face” och sättet han pratar på. Inte VAD han säger, utan HUR han säger det. Betoningar, intonation och dialekt. Han verkar ha perfekt gehör för att välja fel när det gäller att framstå som älskvärd. För referens kolla TV4:s nya dokumentär och hör honom uttala endive (sallad). Eller för all del Hunger, dokumentären från 2015.
För många andra är det nog sakerna han faktiskt säger och gör. Jag vet att många blir väldigt provocerade av att han tycker att det är rimligt och normalt att byta sina barns uppväxt mot tre stjärnor. Att han försvarar det faktum att han typ inte sett dem mellan 2008-2020 med att han inte hade varit en så kul farsa om han tagit ett vanligt jobb och inte satsat allt på att få sina Michelinstjärnor är magstarkt. Jag fattar, jag tycker också det är provocerande, bara inte lika provocerande som själva munnen som säger orden. Det hjälper såklart inte att han är helt oförstående inför den akuta smaklösheten i att öppna restaurang i Dubai.
Oaktat Dubais pissiga människosyn är det en plats för de sämsta personerna i världen, det vill säga: de nyrika och de moraliskt förtappade. Dubai känns synonymt med Andrew Tate- och Dan Bilzerian-typer. Det är helt enkelt inte plats man vill vara på, än mindre bli förknippad med. TV4:s nya dokumentär, eller snarare ”dokumentär”, är en inställsam kopia av ett Chef ́s table-avsnitt på Netflix med en oigenhörbar (?) Stellan Skarsgård som voice over, som känns framtagen i ett kinesiskt labb med syftet att tittaren ska börja gilla och imponeras av Björn Frantzén. Inte ens under sådana perfekta förutsättningar lyckas Björn Frantzén framstå som en trevlig och sansad person. Så stark är hans antikarisma. Det är faktiskt helt otroligt och i sig själv värt en dokumentär.
Men som tur är för Björn Frantzén är det inte popularitetstävling. För grejen med Björn Frantzén är att han inte är vanlig människa. Han måste ses på med andra glasögon. Björn Frantzén är en Petter Northug (punchable face), en Cristiano Ronaldo (punchable face), en Lance Armstrong (punchable face). Han är en besatt människa. Unik i mångt och mycket och ett driv som så klart är svårt att bortse ifrån. Björn Frantzén är inte en kock som lagar mat, nej, han är en manisk vinnarskalle som TÄVLAR mot alla andra i hela världen om vem som har flest Michelinstjärnor när den dör. Och som det ser ut nu så kommer han att vinna. Grattis?
