"Grunge". Den som hittade rätt ord för den gryende genren i Seattle för 30 år sedan var Mark Arm, och sedan dess har hans Mudhoney varit uttrycket troget. På deras nionde album är den karaktäristiska Stooges-attacken oförminskad, men också oförändrad intill meningslöshet. Den enda avvikelsen från receptet här är en Hendrix-liksom-hyllning i form av den rätt meningslösa pastischen I Don’t Remember You. Aggression och frenesi är inte lika med äventyrlighet, men övervintrade grungeare (finns det sådana?) har alltså en högtidsstund här. Vi andra återvänder fortfarande till mer angelägna varianter av samma sak på Mudhoneys debut-EP Superfuzz Bigmuff.