Moby - Innocents

Love Lagerberg 00:13 28 Sep 2013

Den elektroniska musikens historia som bipolär sjukdom kan på vissa sätt speglas i Mobys 90-tal. En inledning av obegriplig framgång på topplistor och ifrågasatt av technopuritaner ledde till tillfällig förvirring (gitarrock med Animal Rights) och senare genom konstiga genrekorsbefruktningar som skapade en popsensation. På Innocents vänder han sig enfaldigt tillbaka till sitt 90-tal med en nästintill besatthet i tunnelseendet. Kanske söker han sin enda kvarvarande publik, de som var där 1999? Det mesta låter som stölder från egna låtar med big beat-tema inklusive lite triphopigt Portishead-vemod, Screamadelica-körer och new ageig trance-eufori. 

Skivbolag: 
Artist: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2013.

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!