30-åriga Miley Cyrus har hittills i karriären främst rört sig inom genrer som country, pop och rock. Hennes förra album Plastic Hearts från 2020 var mestadels rockigt, medan det nysläppta sommartörstande kärleksalbumet Endless Summer Vacation innehåller både rock, pop, r’n’b och även vissa elektroniska inslag.
Jag antar att ni redan har hört inledningslåten Flowers x antal gånger vid det här laget, då den släpptes i januari och omedelbart blev en megahit. Det är en väldigt catchy och dansvänlig poplåt som med största sannolikhet handlar om Mileys exman Liam Hemsworth. Hon sjunger bland annat att hon kan köpa sina egna blommor och hålla sin egen hand. Texten för också tankarna till Bruno Mars låt When I Was Your Man. Det har spekulerats kring ifall refrängen i Flowers är ett svar på refrängen i When I Was Your Man.
På skivans 13:e och sista spår återfinns Flowers, fast i demoversion. Istället för all medryckande pop så är Flowers (Demo) lugn och avskalad i piano, och blir därmed melankoliskt fin snarare än dansvänlig.
Rose Colored Lenses är en annan bra låt, vars sköna melodi får mig att vilja lyssna om och om igen på den. Sedan får man inte heller missa den lättsamma och behagliga Island som, liksom Flowers, bringar starka sommarkänslor. Men till skillnad från dansgolvshitten så är Island mer av en skön ”ta en drink på stranden-låt”.
Albumet har en stark bredd av fartfyllda låtar och ballader. En anmärkningsvärd låt är Handstand som halvvägs in byter spår från mystisk till elektroniskt stökig. Det är kul att Miley vågar ta ut svängarna och prova nya vägar. För att ge ytterligare ett exempel på skivans variation så andas River Lady Gaga, fastän hon inte gästar. Apropå gäster så har skivan två sådana. Det är singer-songwritern Brandi Carlile på Thousand Miles och popstjärnan Sia på Muddy Feet. Något annat nämnvärt om de två låtarna? Nja, inte mer än att de är helt okej.
Jag gillar när Miley med hjälp av sin raspiga röst visar den rockigare sidan, och på Endless Summer Vacation blandar hon rocken med pop på ett snyggt sätt. De bästa låtarna är riktigt välproducerade och bra, men tyvärr håller inte alla spår samma höga nivå. Generellt är det dock ett bra album som, liksom det härligt himmelsblåa omslaget, skriker sommar.
