Maxwell

14:22 3 Sep 2001
Maxwells största stund återfinns fortfarande på soundtracket till filmen [I]Life[/I] från 1999, samma skiva som City Highs [I]What Would You Do[/I] kom ut på. R. Kelly-skrivna balladen [I]Fortunate[/I] var fokuserad, modern och Maxwell sjöng bättre än någonsin. Själv verkar han numera nästan avfärda den som ett test för att kolla om hans fans hängde med, "I needed to know it wasn't about an afro and an old soul sound" säger han. På [I]Now[/I] handlar det hur som helst ganska mycket om den mjuka romantiska 80-talsfunk som gjorde honom till kungen av horoskopsoul en gång i tiden. En tillbakagång till [I]Urban Hang Suite[/I] från 1996. Det är bra för förra skivan [I]Embrya[/I] var så krånglig och flummig att den mest kommer minnas som ett referensverk för new age-tjejer som vill ha inspiration till nya ICQ-alias. [I]Now[/I] är lättare att förstå. Mycket gitarrer, mycket synthar och mycket Maxwell i luddig rosa tröja med trasigt hjärta. Ett par anonyma funkjam med väluppfostrade rockgitarrer gör mig på dåligt humör. Men [I]Lifetime[/I] är en nästan lika stor soulballad som Jagged Edges [I]Goodbye[/I]. Och accepterar man att Maxwell alltid varit lika mycket Kate Bush (fin cover av [I]This Woman's Work[/I] här) som Prince, är [I]Now[/I] en skiva man kan installera dyra hifi-system i sitt badrum för. Oroväckande många verkar prata om Earth, Wind & Fires kommande skiva, men den softa funken på [I]Now[/I] borde lindra de flestas väntan. En afro och ett gammalt soulsound, få gör det bättre.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner