Hon är tillbaka där det en gång började. Med Sean "Puffy", "Diddy", "Peo", "The Lad" Combs. Det var åtta år sen sist och Mary är fortfarande störst. Men varför är hon störst? P Diddy kan tjata om att hon är "the queen of hiphop/soul" tills de berömda korna gått hem, men jag är inte övertygad. I min bok har Mary framförallt en stark röst. Stark som i lidande av alla helvetets kval, som i att waila loss bortom nästa brygga bara för att visa hur ont det gör. Där finns sällan ett annat tonläge. Låt mig klargöra att jag älskar ett stort gäng av hennes låtar, men ibland så kommer känslorna på een och samma gång en gång för mycket.
Mary J Blige har blivit hela rocksveriges stora r'n'b-alibi och hyllas som det största som hänt soulmusiken sedan Aretha Franklin. Stundtals är de båda fantastiska, men det luktar Otis Redding över det hela. Nu jämför jag inte Mary med den där överskattade soulsångaren, men rockmänniskor måste ju gilla lite svart musik för att inte känna att de just enkom är rockmänniskor. Därav det enkla artistvalet, därav skrapandet på ytan, därav skyll er själva för allt ni missar.
[I]Love & Life[/I] låter som en typisk Mary-titel och skivan är också ren och rak Mary-soul jämfört med förra skivans utflykter i Neptunes-land. Borträknat de lättvindliga samarbetena med 50 Cent, Method Man och Eve så finns här många spår som vill vara [I]No More Drama[/I]-låten med gråten i halsen framför en massa TV-apparater, men ingen kommer riktigt upp i samma klass. Men det är ändå i de tunga, malande, gammalmodiga midtempo-spåren som Mary övertygar. [I]Press on[/I] samplar introt till Main Ingredients [I]Summer Breeze[/I] och den blir till ett mässande mantra likt lågmälda gospeln vi får i [I]It's a Wrap[/I] eller [I]When We[/I]. Detta måste vara [I]Love & Life[/I]s bästa spår tillsammans med den klockrena boogiesoulen i [I]Willing & Waiting[/I].
Det går aldrig att förbigå Mary, hon åstadkommer alltid ett knippe minnesvärda låtar, men den här gången är det inte singelsläppen som imponerar, utan ovan nämnda spår samt tre instoppade interludes som skulle göra den här skivan så mycket bättre om de var lite mer än bara interludes.Skivbolag:
Artist:
