Hon är så lycklig nu. Hur många artister har en sån relation till sina lyssnare att en ny skiva mest känns som ett personligt brev på posten? När Mary gör skivor får man veta precis vad hon känner just precis nu, som Marvin och Tupac brukade göra det.
Kanske är det därför hennes skivor aldrig varit perfekta rent musikaliskt, med alltför många mellansträckor mellan de stora soulsångerna. Bara det faktum att hon delat sin värld med oss andra har räckt lång väg.
[I]No More Drama[/I] är inget undantag. Titelspåret är skivans självklara mittpunkt, en pianoballad som exploderar i ett våldsamt crescendo när känslorna svämmar över mot slutet. Mary förklarar att det är slut på eländet nu, slut med trasiga förhållanden, slut med svikande vänner. Det är dags att bli glad igen. På förstasingeln [I]Family Affair[/I] sjunger hon "let's get crunk 'cause Mary's back", jag antar att det betyder samma sak.
Förra skivans 70-talskänsla har tonats ned en del, samtidigt som tempot skruvats upp. Här sjunger hon lika gärna över Stevie Wonder-harmonier som över ett hett hiphop-beat. Ofta gör hon både och samtidigt.
Lenny Kravitz dyker upp på satkärringsbluesen [I]PMS[/I] och det låter bra. Men egentligen var det tänkt att han skulle vara med på en ännu bättre låt, den hårda [I]Rock Steady[/I] tillsammans med Jay-Z. På grund av att låten läckte ut långt i förtid plockades den bort från skivan, ett närmast Göteborgs-mässigt prov på övervåld från en mp3-paranoid skivindustri.
Det finns annat att dansa till på skivan. [I]Family Affair[/I] och [I]Dance for Me[/I] är de bästa klubblåtar hon gjort sedan [I]Real Love[/I] från 1992. Till stor del är det här hennes lyckliga, förälskade bling bling-skiva. Hennes röst går hur som helst fortfarande rätt in i hjärtat.Skivbolag:
Artist:
