Mark Lanegan är en modern kung Midas. Vare sig han manglar med QOTSA eller med Greg Dulli eller sjunger mjuka ballader med Isobel Cambell uppstår guld. Här har han slagit sig ihop med en brittisk multiinstrumentalist, Duke Garwood, som plockar stilla blues på sin akustiska gitarr för Mark Lanegan att med typisk auktoritet och djup röst sjunga domedagsprofetior över. De är fullständigt övertygande, och i den överhängande hotfullheten finns också något trösterikt som gör att man bara vill krypa upp i Marks Lanegans famn. De enstaka utflykterna utanför genren är lika överväldigande, i synnerhet när paret gör slö No Wave-funk med friformssaxofon i Cold Molly.
Skivbolag:
Artist:
