Sju år har gått sedan Maria McKees förra skiva. Redan då hade hon tröttnat på att vara countryrocksångerska, hon hade större ambitioner. Men även den skivans konstnärliga experiment kändes för futtigt, så den här gången öser hon på för fullt med ambitiösa och komplexa orkesterarrangemang och konstnärliga körer.
Med överpretentiösa musikalnummer, med saxsolon och teatrala utbrott som påminner om artrockarnas mest olyssningsbara 80-talsskivor, och med svulstiga sena-70-tals-The Who-pastischen [I]Non Religious Building[/I] skrämmer hon iväg sina få återstående lyssnare. Bara undantagsvis, som i vackra [I]Life is Sweet[/I], håller sångerna för svulstigheten, men alldeles ofta blir Maria McKee en skitnödig Kate Bush utan riktning.
I slutet av [I]Love Doesn't Love[/I] fnissar hon ursäktande, "It's just a mood I get", men den här typen av prettoinfall är svårförlåtliga. Vilket slöseri med talang.
Skivbolag:
Artist:
