Mac DeMarco - Here Comes The Cowboy

Tina Rosenfink 10:45 11 May 2019

Året är 2014 när min vän frågar mig har du hört Mac DeMarco? Vi sitter i en soldränkt studentlägenhet och knattrar på vår B-uppsats.

- Nej, det har jag inte, men vi kan väl lyssna nu.

Och the rest is history så att säga. Mac DeMarco är nog en av mina mest lyssnade artister på Spotify, och att se honom live är bland det roligaste jag vet.


Here Comes The Cowboy är en uppföljare till This Old Dog som släpptes för nästan exakt två år sedan. I sitt pressmeddelande berättar Mac DeMarco att det här är hans cowboyskiva, och jag tycker det här citatet är ganska roligt: “Cowboy is a term of endearment to me, I use it often when referring to people in my life. Where I grew up there are many people that sincerely wear cowboy hats and do cowboy activities. These aren’t the people I’m referring to.”

Jag älskar dock cowboy-stilen, partner.

Here Comes The Cowboy är DeMarcos fjärde fullängdare och den första skivan från hans egna skivbolag Mac’s Record Label. Det går i linje med hans högpresterande slacker-image att långsamt plinka på alla instrument själv och mixa i sin egna studio. Den är lågmäld och personlig, men tyvärr också tråkig. Trots att Salad Days-dagarna är över sedan länge så är DeMarco som bäst när han ger mer energi ifrån sig. Annars blir hans slappa stil… ja, alldeles för slapp.

Den här skivan är som ingenting. Den lämnar väldigt lite avtryck och väcker inget större intresse. De låtar som lyfter betyget för mig är K och singeln Nobody.

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Diesel Park West — Let It Melt

Man stöter ihop med en kär gammal vän, en av de där som var bland de viktigaste men som helt försvunnit från radarn. ”Nämen! Det är ju du!” Och mot logikens alla lagar har båda tid för en fika eller en öl, just där och då! Så fantastiskt kul!

Pixies – Beneath the Eyrie

I sex år - från debuten 1987 och fram till sin splittring 1993 - var Pixies själva sinnebilden för amerikansk coolness. Vare sig de förde som mest oväsen eller maskerade de smartaste popsångerna med feedback och hög volym landade de rätt, och den sprakande relationen mellan Black Francis och Kim Deal antände konsekvent de precis rätta stubintrådarna.