M. Ward – Think of Spring

Anna Bjermqvist 00:00 15 Dec 2020

Think of Spring är en lös tolkning av Billie Holidays album Lady in Satin från 1958.  M. Ward tycks göra ett försök att fånga Holidays oerhörda närvaro och ömsinta sensualitet, men på sitt sätt. Den avskalade produktionen är fin men lyckas inte riktigt att förmedla samma magiska stämning som jazzsångerskorna på slutet av 50-talet var så bra på. Eftersom det ändå är covers är det svårt att inte jämföra med originalet och därmed sakna den atmosfären.

Jag uppskattar att det inte är så studiopolerat, det skapar en autentisk och vördnadsfull känsla. M. Wards lo-fi version är fylld av ömhet, men jag saknar också något. Efter några spår känns den raspiga rösten och den ensamma gitarren lite tråkig. Men det finns ju stunder då man bara vill lyssna på något avslappnande och med 100% mysfaktor, och vid dom stunderna kan detta bli ett nytt go-to album. 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.