”Med svavel skriver jag ditt förnamn/ Jag märker brev med c/o Satan”. Så inleder Ludwig Bell sitt andra soloalbum. Det är mil från de gulliga popsånger han en gång åstadkom med Dreamboy. Ändå är det, likt debuten, en samling drivna poplåtar som berör de ganska extrema topparna och dalarna (mest dalarna) av ett intensivt förhållande. Jag hade gärna sett att Bell tagit det politiska anslaget som fanns på första soloskivan ett steg längre. Nu blir det mest en enskild betraktelse från dårarnas sammansvärjning, även känt som ”kommentarsfältet”, och ett sjukhusbesök. Allra bäst är smittsamma Vinklar, med Weeping Willows-osande stråkar.
Skivbolag:
Artist:
