Som en förmildrande omständighet när dina grannar ringt störningsjouren efter att du har brassat New Erections på högsta volym kan du hänvisa till att de, till skillnad från oljudsbröder som Wolf Eyes, åtminstone på denna skiva använder sig av något som kan liknas vid låtstrukturer. Där med inte sagt att The Locust gör det lätt för sina lyssnare. Med en stomme av jazzig mathcore och noise - Naked City och Dillinger Escape Plan är inte helt långsökta kopplingar — brukar de våld mot din hjärnstomme och avgrundsvrålar bisarra nonsenstexter om Gud vet vad. Resultatet må skrämma bort delar av Epitaphs vanliga målgrupp av gymnasiala skateboardveganer men det fungerar alldeles utmärkt som ett reningsbad från allt vad vers-refräng-repetera-musik heter. Det enda The Locust behöver oroa sig över är att sidoprojekt som Some Girls och Head Wound City börjar kännas snäppet mer angelägna. Men det är väl själva definitionen av ett lyxproblem.
Skivbolag:
Artist: