Subtil och kaxig elektropop är de orden jag skulle använda för att beskriva Lilly Ahlbergs debut-EP. Denna beresta pop-artist, växte upp med ett ben ständigt på språng och under hennes barndom flyttade hon runt mycket. Något jag tänker mig är lite som att förhålla sig till livet precis så som vuxna uppmanande en som liten, med en “se men inte röra” mentalitet. Lilly Ahlberg håller med om att det var tufft, även om det gett henne “edge”, som hon beskriver det själv. Nu har 24-åringen kommit till rätta i norra London, där hon ägnar sig åt sitt musikskapande och även är aktiv med covers på youtube.
Call Me behöver inga överflödiga effekter eller annan krimskrams. Den genomgående stadiga pulsen är vad som väver samman låtarna och blir i kombination med Lilly Ahlbergs dova stämma ett drömrecept för en lugn trygghet. Den nordiska pop-minimalismen för associationerna till andra svenska pop-stjärnor. Titelspåret Call Me påminner otroligt mycket om Tove Styrkes On The Low. Men jag tänker också på nykomlingen Svea och världsstjärnan Tove Lo. Inte bara att soundet påminner om varandra, utan det faktum att alla delar samma världsvana självsäkerhet.
