Lilly Ahlberg - Call Me

Sofie Andersson 00:00 11 Nov 2020

Subtil och kaxig elektropop är de orden jag skulle använda för att beskriva Lilly Ahlbergs debut-EP. Denna beresta pop-artist, växte upp med ett ben ständigt på språng och under hennes barndom flyttade hon runt mycket. Något jag tänker mig är lite som att förhålla sig till livet precis så som vuxna uppmanande en som liten, med en “se men inte röra” mentalitet. Lilly Ahlberg håller med om att det var tufft, även om det gett henne “edge”, som hon beskriver det själv. Nu har 24-åringen kommit till rätta i norra London, där hon ägnar sig åt sitt musikskapande och även är aktiv med covers på youtube. 

Call Me behöver inga överflödiga effekter eller annan krimskrams. Den genomgående stadiga pulsen är vad som väver samman låtarna och blir i kombination med Lilly Ahlbergs dova stämma ett drömrecept för en lugn trygghet. Den nordiska pop-minimalismen för associationerna till andra svenska pop-stjärnor. Titelspåret Call Me påminner otroligt mycket om Tove Styrkes On The Low. Men jag tänker också på nykomlingen Svea och världsstjärnan Tove Lo. Inte bara att soundet påminner om varandra, utan det faktum att alla delar samma världsvana självsäkerhet. 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Nomad – Blåser på stormen

Nomad har sedan tidigare gjort sig ett namn på battle rap-scenen i Sverige. Där rappare tävlar genom att leverera dissar mot varandra inför en publik. Och det märks att det är just därifrån den skånska rapparen kommer. Hans debutalbum lägger stort fokus på texterna och hur de levereras.

Telos Vision - Unlike the Night

Telos Vision har släppt EP:n Unlike the Night. Det är ett verk med gitarrdrivna indierocklåtar, bra melodier och överlag välskrivna låtar. Men jag kan inte undgå att tänka på en grej när jag lyssnar: det här låter som The War On Drugs. Från sången till gitarriffen till syntarna i bakgrunden, det är verkligen likt. Däremot saknas något här, det där odefinierbara extra som gör att The War On Drugs är så himla bra.