Ett blindtest skulle obönhörligen avslöja Teenage Fanclub-kopplingarna på direkten – dessa smidiga popmelodier och mjuka vokalharmonier kan bara komma från Gerard Love. I hans musik finns gott om blinkningar till amerikanskt västkustsextiotal, som alltid, och i Silver and Gold blir det en aning exalterat för en stund. Men utan det inflytande Norman Blakes har i deras moderband slipar Gerard Love i övrigt bort de sista vassa kanterna och närmast viskar fram sina väna sånger till flöjter och barockantydningar. Det ger oss ett album som är perfekt till en sangria på balkongen, men som är lite för konturlöst för att verkligen göra avtryck.
Fler musikrecensioner
Kiwi Jr. - Cooler Returns
Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark.
Lil Skies – Unbothered
Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar.
Therion - Leviathan
För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.
Michaela Åberg - Merry CrisisSå länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är. |