När Lana Del Rey-hajpen inföll för några år sedan förhöll jag mig ganska sval till detta Hollywoodglamourösa fenomen och dess sugande, hypnotiska röst. Dock inte lika sval som Lana Del Rey själv.
Men om hon var tillbakalutad då halvligger hon numera i en vinröd sammetsschäslong, kroniskt melankolisk och hög på morfin. Hon är en dramatisk nattklubbssångerska från 40-talet, en livstrött primadonna, en heartbroken romantiker. Den här skivan är än mer suggestiv och förtrollande, med fantastiska, uppoffrande kärlekslåtar som Music To Watch Boys To med textrader som ”I like you a lot, so I do what you want”, den perfekta kombinationen mellan träffande och banal. Ett par andra favoriter är försiktigt Destiny's Childiga High By the Beach och Art Deco, som låter som om El Perro del Mar tolkat rap. Det hela är mycket beroendeframkallande.
