När La Roux efter flera år är tillbaka med ett nytt album känns det ändå sällan nytt. Stora axelvaddar och hårt sprayade frisyrer kommer till en bakom ögonlocken, sådär som en tänker sig att ett synthigt 80-tal såg ut när en själv aldrig upplevt det. Visst är väl nostalgi en bra inspiration, och visst kan väl gamla sound bli nya av en ny generation, men det här känns inte inspirerat. Det är snarare som en sammanfattning av ett helt decennium - från någon som inte var med.
Skivbolag:
Artist:
