Jungle - Jungle

Carolina Oscarsson 00:00 30 Jun 2014

Det här är bara dans. Det är kanske konstigt att säga om ett album som inte är så väldigt snabbt eller egentligen särskilt dansgolvkompatibelt. Men låt mig förklara. Minns ni krabbkull? När en skulle stå som sjögräs om en blev kullad? Som sjögräs vill en röra sig till Jungle groovy hypnos. Det är så lätt att sjunka in i att en först knappt märker att en axel rycker lite, att hälarna börjar röra sig i glidande rörelser över golvet. Helt plötsligt sitter en bara där och rör på armarna i underliga vågrörelser och fattar inte vad som hänt. Det är därför det bara är dans. 

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.