Kurt Vile - Bottle It In

Tina Rosenfink 00:00 9 Oct 2018

När jag var 21 år gammal flyttade jag till Pennsylvania, USA (lång historia, vi tar den en annan gång). Jag bodde i en liten stad inte långt från Kurt Viles hemstad. Där blev det aldrig vår, jag höll på med konst och allt jag ville var att leva i en indie folk-musikvideo á la Fleet Foxes/Lou Reed/Kurt Vile. Hade jag bott kvar i “rural america” nu när Bottle It In släpps hade den varit soundtracket till mitt liv. Dvs om mitt liv såg ut på följande vis: jag är en ensamstående mamma i en stuga utan värme. En gammal gumma berättar om vargen som vandrar om nätterna på min mark. Jag börjar dricka rödvin kl 16 varje dag.

Kurt Vile är skicklig på att få fram det vackra i vemodet och sorgen. Det finns något gammalmodigt med Vile, han sjunger om havet, döden och kärlek på ett sätt som sällan förekommer nuförtiden. Han använder ord och fraser som dryper av den amerikanska landsbygden och det får mig att känna mig som en pretentiös jävel. Jag tror inte musik behöver vara svårt. Jag tror Kurt Vile gör rätt. Bottle It In är en jättefin skiva, men jag hade önskat mig mer äventyr. Majoriteten av spåren på skivan känns som en glimt in i en ensam sfär, inget stort händer men lyssnaren känner trots det av smärtan. Det bästa med Bottle It In är Kim Gordons akustiska gitarr på Mutinies och låtarna Hysteria, Bassackwards, Skinny Mini samt Cold Was The Wind.

Och förresten! Visst låter öppningsspåret Loading Zones som Bruce Springsteen? Jag kom inte på vilken låt men det gör inte så mycket.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ladytron – Ladytron

Det har gått åtta år sedan Ladytron släppte sin senaste skiva, men det är ännu längre sedan de kändes relevanta och intressanta. De hade några bra år i början av 2000-talet, med album som 604 och Light & Magic, men därefter har de successivt skalat av syntlagren och istället rört sig mot softrocken och shoegazen. Det är möjligt att de med den här självbetitlade skivan vill markera något slags omstart eller nystart, men jag hoppas att Ladytron bara är peaken på en ganska tråkig fas och att de framöver kommer att ägna sig åt det digitala igen.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!