Khruangbin & Leon Bridges - Texas Sun

levi hielle-bergstrom 00:00 7 Feb 2020

Khruangbin har aldrig varit rädda för att låta vitt skilda influenser mötas. Houston-trion som är döpta efter ordet för flygplan på Thai har tidigare slängt sig mellan funk, soul och psykedelisk rock utan att tveka en sekund. Leon Bridges däremot har en utpräglad soulröst med ursprung i Fort Worth, Texas. Hans debutalbum Coming Home från 2015 var en retrodoftande fullträff som blev nominerad till en Grammy för bästa R&B. Denna något udda konstellation delar givetvis en kärlek för The Lone Star State vilket märks på deras första kollaborativa projekt Texas Sun.  

Hela EP:n har ett lågmält tempo som vaggar en fram och tillbaka. Khruangbin blandar genomgående country och funk på ett sällsamt sätt även om det i slutändan är Leon Bridges som räddar en från att bli uttråkad. Side skänker energi och visar Bridges potential. Kombinationen av det funkiga kompet och Bridges genomsouliga röst gifter sig verkligen. Emellanåt kan jag inte låta bli att tänka på en tidig Donny Hathaway när Bridges tar i. Min favorit från EPn är dock titelspåret som utan friktion får mig att längta till en delstat jag aldrig besökt 

Till en början blev jag förvånad över att Leon Bridges kände ett behov av att samarbeta med ett band överhuvudtaget. Hittills har hans karriär inte behövt speciellt mycket understöd. Men efter att ha låtit Texas Sun rulla några varv blev det tydligt att det faktisk är Khruangbins prägel som får Bridges att skina på denna korta och nischade EPDet är helt enkelt en vacker samling låtar som speglar staten där genrer ständigt utmanas och solen värmer. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).