Jag gillar Ken när han går med pimpwalk in mot kassan och betalar cash, och även om han även på denna skiva plockar från sitt stora stash är det en helt annan sorts gömma. Hans melodramatiska grubblerier. Fattigdom, krig, bortgång och fall är återkommande teman för Ken Ring, men nu är tonen mer desperat. Fylld av frustration. Han tänker högt, ryckigt, resonerar fritt, det är vardaglig politiskt poesi - en flyktig samtidsmarkör på väg att söndervittra. Men i kontrast med uttryck som ”bögljud” uppstår en pekoral känsla: slåss man inte mot alla förtryck, slåss man inte mot något alls.
Skivbolag:
Artist:
