Först verkar Kate Nash på sitt andra album helt ha övergett sin mission som frispråkig brittiska i Lily Allens kölvatten för att istället vältra sig i svensk euforisk handklappsindie.
Har man bara en gnutta tålamod med sådant kvar sedan början av 2000-talet så smittar hennes goda humör, särskilt när hon påminner oss om Annabelle Lwin och hennes Bow Wow Wow i Mansion Song. Men allteftersom faller hon in i gamla Allen-manér, och när hon mister melodiskärpa och dessutom börjar vräka ur sig uddlösa slentrianprovokationer som vilken träfftörstande bloggare som helst räcker det inte med en gnutta tålamod längre.
Skivbolag:
Artist: