Juno Arcade - Juno Arcade

Raffaella Lindström 00:00 29 Sep 2020

Det gotländska bandet Juno Arcade må vara nyfött, men detsamma gäller knappast bandmedlemmarna. Flera ur gänget kickade igång sina karriärer i det numera avlivade indierockbandet Tony Clifton (2001-2011). Föregångaren nådde aldrig några större framgångar, men de som lyssnade på bandet fick garanterat en status som renodlade indiekids. 

Debutalbumet följer samma spår som Tony Clifton. Låtarna handlar om komplicerad kärlek och ångest. Med andra ord klassiska teman för ett indieband, men Juno Arcades lyckas även med något betydligt mer sällsynt - nämligen att hålla lyssnaren i handen genom hela albumet. När jag sluter ögonen känns det som att jag lyssnar på en ljudbok. Bland annat tack vare bandets tre sångare, som ger textraderna eget liv. Kärleksberättelsen börjar i första låten och fortsätter genom hela plattan. Av samma anledning måste jag lyssna till slutet. Hur ska jag annars veta hur historien slutar? 

Framgångsreceptet får en skjuts av den råa gitarren, som för tankarna till det slängiga begreppet “grungepop” och på singeln Pulsar är det enda som saknas ett dansgolv. Juno Arcade har lyckats få texten och instrumenten att tala samma språk. Den ena är aldrig viktigare än den andra. Som lyssnare får jag lika skarpa texter som melodier. Om Juno Arcades fortsätter att växa i den här riktningen kan framtiden se ljus ut.

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner