Jonas Lundqvist - Affärer

Patrik Forshage 00:00 21 Feb 2018

”Jag tror på goda tider, jag tror på rock’n’roll”. Så inleder Jonas Lundqvist sitt fjärde soloalbum, och musikaliskt är det lätt att smittas av hans entusiasm. Kom åter till exempel är en utmärkt omskrivning av The Cures In Between Days, och när Jonas Lundqvist upptäcker hur fint det svänger i Leva farligt kan han inte hålla tillbaka ett förtjust ”La bamba”-utrop. 

Hela Affärer är proppfull av exemplariskt utförd göteborgsk gitarrindie utförd enligt de dogman som varit styrande i snart 20 år. Faktum är att det är svårt att komma på ett musikaliskt vassare album i subgenren sedan Håkans tidiga album. Ändå räcker det inte långt, för det slarv och den slapphet Jonas Lundqvist visar upp i texterna är ödesdiger.

Relationer är ett exempel på hur en dåligt utförd utredande gymnasietext kan formuleras, och att den smetigt socialrealistiska Unni sannolikt är ärligt avsedd gör att man rodnar av  sekundärskam. ”ingen har sett efter dig - det kommer tårar. Om jag kunde ge dig lite av min uppväxt...” - så sjunger han faktiskt i vad som måste vara ett av årtiondets pekoraler, och den är tyvärr inte skivans enda lyriska bottennapp. ”Är det så fel att vilja bli poet (oh yeah!)”, undrar han, och så strör han nonsens som ”kom igen, svara i telefon, sha-la-la” omkring sig. Det vimlar av genreplattitityder om att bränna hela lönen på en krogtoalett, om ”Badrumsskåpet. Tabletterna.” och om att ”man måste våga falla”.

Vid några tillfällen är lyriken vagare och paradoxalt nog omedelbart mindre klyschig, men varken det eller albumets påfallande musikaliska kvaliteter väger upp de lata formuleringar som gör Affärer till stora delar är en olyssningsbar skiva.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

The Rock*A*Teens - Sixth House

Du är förlåten för att aldrig ha hört talas om The Rock*A*Teens, de var som bäst måttligt framgångsrika på den lokala Atlanta-scenen innan de la ned verksamheten för 16 år sedan. Men när de nu är tillbaka med intensiv och rejäl skramlig garagerock och med en frontfigur i Chris Lopez med febrig intensitet, kraftfull pondus och en rejäl dos självironisk humor finns det ändå anledning att låna dem ett öra. Särskilt Lady Macbeth oroar och övertygar.

Dirty Projectors - Lamp Lit Prose

Den sortens hipsterness som Dirty Projectors med sin distinkta Brooklynindie full av modern och dansbar elektronik för några år sedan var självaste sinnebilden av brukar ha kort hållbarhet. Men som få samtida band har Dave Longstreth upprätthållit en sådan status över åren, och när han nu återvänder med finns alla förutsättningar för en fortsättning på det.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!