Johnossi - Mavericks

Patrik Forshage 05:00 28 Apr 2010


Den som snöar in på att Johnossi är en trummor&gitarr-duo och associerar till andra framgångsrika dito kommer väldigt fel i sina associationer.

Det finns nämligen inget i John Engelbert och Ossi Bondes ljudbild som antyder avskalat eller som saknas. Snarare kan deras extrema energinivå skvallra om hur intensivt båda arbetar för sin stora och fylliga rock, lika späckad av finesser som av tryck. De välte P3Guld-galan med What’s the Point, och även om den är skivans mäktigaste stund så är den långtifrån ett enstaka lyckokast. Med Mavericks kommer deras stora genombrott.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!