När Jason Lytle la ner Grandaddy och flyttade till Montanas vildmark trodde många av oss att han var förlorad för gott. Men han kunde inte hålla sig borta från musiken, och än mer glädjande är att han blivit en ännu bättre låtskrivare och en ännu mindre sansad låtskrivare. Solodebuten spretar vilt mellan fina pianoballader, simpel pop och hans fina elektroniska lo-fi-vrickningar, med alla stämningar från sorg till eufori på vägen.
Å ena sidan har du uppfordrande lappar uppsatta i studion - "must record every day" - och å andra sidan hävdar du envist det kreativa kaoset.
- Jag vet, det är dubbelt. Men i studion är jag oftast den galne vetenskapsmannen som dricker för mycket, som inte kan sova och som är vilt kreativ. Men ibland är jag också den ordningsamme sekreteraren som kommer in, suckar åt kaoset och sedan sätter mig att ordna och organisera. Jag pendlar mellan att vara musiker, galen, kreativ och oansvarig, och tillvaron som ansvarsfull vuxen, som sätter på kaffe och betalar räkningar.
Albumets titel kanske syftar på din flytt från urbana Californinen till rurala Montana också?
- Jag borde verkligen ha flyttat tidigare, men nu var det en fråga om liv och död. Här är jag motiverad - det räcker med en kvart i vildmarken för att ladda batterierna - och här umgås jag med folk som brinner för vildmarksliv snarare än studioliv. En hel del skateboardfolk träffar jag ju fortfarande också.
Låten It's the Weekend skäms du visst för?
- Haha, jo, det gör jag, på ett sätt. Den är alldeles för simpel, och jag vet inte riktigt om det beror på att den gömmer någon dold agenda jag har eller om jag bara gillar enkelheten. Min första tanke var att skivan skulle vara all over the map, men sedan fick jag hålla igen lite eftersom det är min första under eget namn. Hursomhelst har jag lagt ner oändligt med arbete på varenda låt. Häromdagen när jag var ute och gick mötte jag en hund som höll på att gräva ett hål. Han märkte inte ens mig, så hundraprocentigt fokuserad var han på sitt meningslösa hål. Och precis så har jag jobbat med den här skivan.
Avslutningslåten heter Here for Good. Är det ett löfte?
- Det fanns en tid när jag inte visste om jag ville fortsätta med musik över huvud taget. Men nu vet jag att jag vill det, så ok, se det som ett löfte.
