James Dean Bradfield - Even in Exile

Tina Rosenfink 00:00 13 Aug 2020

Manic Street Preachers-frontmannen James Dean Bradfield är aktuell med en soloskiva som är politiskt laddad i sin stillsamhet. Even in Exile är till stor del inspirerad av den chilenska sångaren och politiska aktivisten Victor Jara, vars liv fick ett mycket tragiskt slut 1973 i samband med militärkuppen i Chile. I en tid av turbulens, protester och osäkerhet, i synnerhet i USA, känns det viktigt att lyfta fram förebilder för mänskliga rättigheter från ett svunnet decennium. 

Bradfield är en skicklig lyricist som lyckas kapsla in ett stort känslospann på skivan. Han blandar triumferande hoppfullhet med brinnande förtvivlan som så många känner inom sig. Men på Even in Exile finns det ett par instrumentella verk, bland annat Jaras egna La Partida som släpptes två år innan hans död. Och just låtar utan sång faller mig sällan i smaken - men James Dean Bradfield lyckas få mig att svepas med i sånglösa melodierna. Finast på hela skivan är Under the Mimosa Tree som är inspirerad av ett fotografi på Victor Jara där han poserar med gitarr iklädd en poncho på Machu Picchu. 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Finntroll - Vredesvävd

Dessa finska tokar är nu inne på sitt sjunde album med trolska texter på svenska. Musikaliskt rör bandet sig fortfarande i en folkmusikalisk grund med en stor del insprängd humor. Samtidigt har bandet maxat inspirationen från extrem symfonisk metal som gränsar till den black metal vi bekantade oss med i slutet av 90-talet. 

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig.