It's A Bird! It's A Plane! - Here Comes the Sun

Patrik Forshage 00:06 11 May 2012

Han är både mångfacetterad och rastlös, Andreas Söderlund. Som soloartist sjunger han taggig skånsk postpunkpop i rakt nedstigande led från Stry Terrarie. I Niccokick är han det närmaste Pavement vi kommit i Sverige. Med Sounds Like Violence har han gjort landets enda lyssningsvärda emo. Med sin senaste konstellation It's A Bird! It's A Plane!, ett projekt tillsammans med Joel Sjöö, gör han svårmodigt storslagen och mörk rockmusik av den sort som Kent låtsas göra. Och tvärs igenom dramatiskt pukmullrande hymner, för maximal effekt stundtals extrautrustade med en komplett Tensta Gospel Choir, hörs den unika röst och melodikänsla som finns som sammanhållande kärna centralt i alla  Andreas Söderlunds kreativa utlopp.  

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.