Israel Nash - Topaz

Raffaella Lindström 00:00 14 Mar 2021

Både artistnamnet och albumtiteln är upphöjt i dunkel. Normalt sett brukar dessa faktorer kunna inge en känsla av vad det är för slags musik som väntar, men den här gången är det svårgreppat. Frågetecknet blir bara större när jag fäster blicken vid skivomslaget. Den gråa statyn (Israel Nash) blickar ut i intet, vilket får mig att undra vad det är han spanar efter. 

Trots orosmolnen visar det sig att Topaz är oväntat bra. Israel Nash har en mörk röst som både känns harmonisk och som ständigt är på flykt. Det är en skör balansakt, men han lyckas hålla sig på linan. 

Countryrocken bara finns i det stora intet, och det känns som att det inte spelar ingen roll om någon lyssnar på den.  Musiken känns tidlös och som den inte riktar sig varken till dig eller mig. Albumet förhöjs även av psykedeliska rytmer och inspiration från soulen.

Många människor föredrar oftast det ena eller det andra – antingen är det musiken eller texten som står i fokus. För min egen del är det oftast det sistnämnda som lämnar störst avtryck, men den här gången känns det inte lika självklart.

Genom albumet finns det ett bra samspel mellan musik och sång. Sången får utrymmet som den behöver för att nå fram, och tack vare det skapas även naturliga pauser – som gör det möjligt för verken att sjunka in. Nästa sekund talar musiken för sig själv.

En personlig favorit är den drömska låten Down In The Country. Israel Nash bjuder på kraftiga trumslag, höga noter och en röst som verkligen suger in dig i hans verklighet. Musiken andas frihet. Det här är en låt som väcker liv i minnen från sommaren.

 
 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Small Black – Cheap Dreams

Brooklynbandet Small Black är aktuella med skivan Cheap Dreams. Det är dramatisk syntpop som hela tiden låter känslorna vara i fokus. Har du hört M83s låt Midnight City (du borde verkligen ha hört den) så förstår du vilka känslor som är i omlopp på albumet, även om de är något mer nedtonade här. Förvänta dig något rejält melankoliskt bland alla 80-talssyntar och vackra sångmelodier. 

Saga Back - All Is Not Well In Heaven

Tydligen pluggar Saga Back heltid samtidigt som hon bedriver en musikkarriär där hon skriver och släpper musik. Här om dagen kämpade jag liksom med att vända strumporna åt rätt håll innan jag la dem i tvätten. Men det är inte bara att Saga släpper lite musik, hon släpper helt fenomenal sådan. Hon har blivit beskriven som "göteborgs musikaliska gömda pärla", även om hon otvivelaktigen kommer vara sjukt ogömd väldigt snart.