Internal Wrangler

17:36 24 May 2000
Clinic är ett mystiskt litet band. De har funnits i över tre år, släppt nånsingel då och då, någon EP ibland men inte gjort så mycket väsen av sig iövrigt. Hur de ser ut vet jag inte riktigt - om inte kirurgkostymer och medtäckta ansiktena räknas. Trots Single of the week-placeringar i NME ochstående ovationer från såväl kritiker som personalen på Rough Trade så harman inte märkt mycket av dem. Det var först förra året de uppmärksammades iSverige - småskaligt förstås - tack vare en samling som Domino släppte medbandets tidiga singlar. Men nu kan Rough Trade sluta tjata -debuten är här och allt det där kommeratt förändras. Jag skulle gärna påstå att Clinic låter unika och är här föratt vända upp och ned på rockvärlden - det skulle behövas - men så är detinte. I stället finns det något nostalgiskt över det, som om Primal Scream hadespelat in en skiva med Violent Femmes - och kanske låtit svenska Komeda fånågot litet att säga till om ibland. Titt som tätt sitter jag och försökerplacera var jag känner igen basgången ifrån, var de snott syntslingan ellervem som skrivit låten från början. Men det gör inget och det gör dem inteens mindre intressanta. För det låter jättebra. Ena sekunden går det långsamt - ihåligt, drömskt och med havet i bakgrunden.Plötsligt hörs ett visslande tåg, gitarrerna distar och virvelslagen blirsnabba och vassa, i sann gammal engelsk punkanda. Och allt som oftast hörsde där spöklika syntarna som Echodek vimlade av och som jag fortfarande kantrilla baklänges av. Så, som sagt, det låter inte nytt men det låter riktigt bra. Och den släpigaDistortions är definitivt min Single of the week.
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden

Tennis - Swimmer

Lagom till Alla hjärtans dag släpper Tennis sin mest romantiska platta hittills. Duon består av paret Alaina Moore och Patrick Riley, och tillsammans gör de moderna kärleksballader. Inspirationen är hämtad från amerikansk 70-tals rock och vår tidstypiska indiepop.