Det smärtar i kärleksnerven och gudarna skall veta att det taremot, men nej: Superchunk lyckas inte ta ytterligare ett kliv upp på den magiska stegen som leder till den fulländade plattan. Minns den två år gamla Here's Where The Strings Come In; en lysande platta där Superchunk på ett smidigt sätt undvek att fastna inmålade i powerpunkhörnet. Bitterljuva Green Flowers Blue Fish från den plattan höll jag länge som en av det årets allra bästa låtar.
En riktigt bra sång som smög sig på mig och växte fram till en låt som man alltid återkommer till.
Kombinationenenergi/melodi/harmoni var störtskön på den plattan. Här saknas det förstnämnda av de tre väl mycket för att man skall känna det där suget i magen som en riktigt bra Superchunkplatta framkallar.
De har lugnat ner sigför mycket helt enkelt, och somliga spår är nästan på gränsen till långtråkiga.
Men det finns ett par tre spår på den här plattan som är Superchunkbra. Song for Marion Brown har en refräng där Mac verkligen äger mina öron och som många av norrlandsbanden säkert skulle hugga av sig en tåför.
Under Our Feet är en annan kraftigt skimrande pärla som träder fram påett imponerande sätt först när plattan gått rejält varm i CD-spelaren några dagar.
Sådant är positivt. Och drar jag mig till minnes och letar långt bak i hjärnbarken minns jag att Here's Where..... också höll mig på halster innan jag hängav mig åt den.
Skivbolag:
Artist:
