Att det finns dissonans i Maria Lindens exakta och strikt självdisciplinerade sånger är ingen motsägelse. För även de avstickande inslagen är noggrant kontrollerade, både i de elektroniska arrangemangen och i hennes vokala uttryck. När hon styr det mot den ursprungliga synthpopen, som i Faiths korsning av Kraftwerk och OMD, är det ett lyckat förhållningssätt. Men oftare blir det musiken precis som skivans omslag så stramt att det blir mister sin dynamik och mest blir tråkigt.
Skivbolag:
Artist:
