Hinds - The Prettiest Curse

Tina Rosenfink 00:00 6 Jun 2020

Hinds tredje fullängdare The Prettiest Curse är en käftsmäll. Bandet tar för sig i varenda ton, melodi och textrad. Trots att de alltid varit energiska är detta en spännande utveckling av den lo-fi indiepop som vi hört sedan EP-debuten 2015 och skivan året därpå. 

Även om Very Best of Hinds So Far/Leave Me Alone är det very best i min mening, så finns det mycket bra och uppfriskande att hämta här. Bandet har vuxit sig större och modigare, skickligare och mer komplexa. Ja, det är helt enkelt en klassisk pokemon-evolution från gulligt odjur till gulligt vidunder. 

Hinds har rört sig från att främst uppfattas som festliga tonårstjejer till att ilsket och öppet prata om sina egna upplevelser som unga spanska kvinnor. De inkorporerar även det spanska språket i texterna mycket mer än tidigare. Till ytan är det fortfarande snabba gitarrer i samma stil som tidigare, men låtarna har ett personligare djup. Hinds vågar för första gången visa en skörhet. I Riding Solo sjunger de “If I get sentimental, it’s ‘cause I fucking miss home” trots att turnéerna ser ut som ett enda långt kalas på bandets Instagram. 

Men djupet tynger inte slutresultatet. Hinds är fortfarande lekfulla och de experimenterar vilt med ljudeffekter som bland annat visslingar och det härliga ljudet när en burk öppnas. Det känns fint att ungdomen och humorn hänger med Hinds oavsett. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!