Ingen kan anklaga Gillian Welch och hennes ständige partner David Rawlings för publikfrieri. Sedan det stora kritikergenombrottet (och lilla publikgenombrottet) med [I]Revival[/I] för två år sedan har de inte ändrat många detaljer i sitt musikaliska koncept. De har samma producent (T-Bone Burnett), samma lilla bolag och spelar fortfarande merparten av låtarna själva, som en akustisk duo. Om något förändras är det i så fall att de skalat av ännu mer från sina sånger och fört dem ännu närmare deras förebilder i den uråldriga amerikanska folkmusiksagan. Musiken på [I]Hell Among the Yearlings[/I] har mer gemensamt med Carolina Tar Heels, Alabama Sacred Harp Singers och andra amerikanska folkpionjärer än med hur merparten av den amerikanska alternativcountryscenen låter 1998.Sak samma med texterna. Redan på debuten fanns det tydliga dragningar åt dust bowl-ballader i Woody Guthries anda och här går de om möjligt ännu längre bak i historieberättandet. När folk skadas i kriget här är det varken Vietnam eller Omaha Beach det gäller; snarare amerikanska inbördeskriget. Men hon vårdar traditionen rasande skickligt och sjunger sina sånger om djävulens hantlangare och de utslagnas och misshandlades sista stolthet så att jag aldrig vill sluta lyssna. "There's something good in a worried song" sjunger hon i [I]Miner's Refrain[/I]. Ett enklare sätt att uttrycka att kaos [I]är[/I] granne med Gud. I synnerhet när det är Gillian som håller i liturgin.(Skivan släpps i Sverige den 14/9, men finns tillgänglig på import)Skivbolag:
Artist:
