Ingen kan beskylla Hefner för att vara lata. [I]We Love the City[/I] kom i slutet av förra året, och drygt ett halvår senare är det dags för uppföljaren. Då var bandet nästan parodiska i sin extrema indie-rättrogenhet, men det senaste halvåret har det hänt saker.
Självklart finns Kinksinfluenserna kvar, eller om det för Hefner snarare handlar om tidiga Blur. Dessutom har Hefner mycket trendriktigt lyssnat en hel på syntpop och electronica sedan sist. Röstfragment loopas genom hela låtar, de analoga syntarna har fått stort utrymme, och någonstans släpper man till och med på lite vitt brus en stund.
Men lika lite personlighet som Hefner tidigare hade i sin gitarrpop har de numera i sin elektroniska musik, och oftast låter det som Landscape eller något annat av de dåliga syntbanden från tidigt 80-tal som minnet barmhärtigt sorterat bort idag.
Skivbolag:
Artist:
