En smärre katastrof inträffade i julas, när vår bil blev stulen. Nej, jag pratar inte om bilen, utan om innehållet i handskfacket. Där, bland kartor och servicemanualer, låg två kassetter; förhandskopior på dubbelalbumet Philosopher's Stone, med outgivet - men fullständigt magiskt- material från Van Morrisons 70- och 80-tal. Albumet var tänkt att ges uti fjol, men har nu stoppats av bolagsjurister och det är oklart om det någonsin kommer ut. Det finns inte ens tillgängligt på bootlegs, hälsar min vän och kollega Per Hägred, Vanatiker extraordinaire och fortfarande ilskpå mig för att jag låtit dessa dyrgripar glida mig ur händerna innan jag gjort kopior till honom. Kassetterna blir särskilt värdefulla när man tänker på Morrisons 90-tal, som varit förfärligt produktivt, men också förfärligt, punkt. Mose Allison-plattan i höstas var lika meningslöst välmenande som de flestahyllningsalbum, hans liveplattor har känts stela och träiga - och senasteriktiga Van-albumet, nyförälskelseeposet Days Like This, hör hemma pålistan över de få direkt dåliga saker han gett ut på skiva. I det perspektivet är The Healing Game en enorm revansch. Bandet ärdetsamma, så förnyelsen sitter helt i hans huvud och förmåga att inspirera. Men plötsligt fräser det till om sångerna, med det okomplicerade sväng somen gång var lika självklart för honom som att andas. Dessutom sjunger hanmed en råbarkad värme som inte funnits där sedan senaste storhetstiden, i mitten av 80-talet. Lyssna bara på den mäktiga Rough God Goes Riding -sådär har inte Van låtit på länge. En liten tröst, alltså. Men ser ni de där kassetterna på någon skumloppmarknad så får ni gärna ringa...Skivbolag:
Artist:
