Jag minns än i dag första gången jag hörde Brown Eyed Girl. Bilradion spelade “tjalala” och det kändes omöjligt för mig att inte nicka i takt med huvudet. Då var jag bara drygt tio år gammal, men sedan dess har jag haft en svag punkt för soul-doktorn Van Morrison.
Van Morrison
Van MorrisonVi vet alla hur en Van Morrison-låt låter, en småsegt lunkade halvbluesig arena för karlns med åren allt mindre spänstiga soulröst att sträcka ut och sedan vilande klaga på hur branschen lurar honom. På sin 38:e soloskiva finns mängder av den sortens mördande trista standardblues, varav en med det ironiska (?) namnet [I]Keep Mediocrity At Bay[/I], och dessutom ett par olyssningsbara karaokeversion |
Van MorrissonVarenda Van Morrison-skiva de senaste femton åren har hyllats som en återgång till piggare dagar. Av någon enstaka recensent per skiva, den recensent som just den gången drunknat i minnen av hur den rundhyllte surkarten en gång vräkte ur sig den kaxigaste rhythm-'n'blues och den smartaste blåögda soul en irländare någonsin hasplat ur sig. Eller blivit nostalgisk över hans filosofiska och religiösa |
Back On Top
Redan i första spåret hojtar han om att vi aldrig får glömma Vince Taylor, en läderklädd sexdröm som i slutet av femtiotalet gjorde [I]Brand New Cadillac[/I], låten hela den engelska rockscenen vilar på. I bandet bakom honom hörs Mick Green, mannen som hanterar den elaka gitarren på ytterligare en rad tidiga brittiska pThe Philosopher's Stone, Vol 1
När jag nyligen spelade skivor på lokal lade jag på en version av Van Morrisons [I]Gloria[/I], från 70-talslivedubbeln [I]It's Too Late To Stop Now[/I]. När låten var slut kom en kille inspringande från terrassen. "Vad var det där?!" Han tyckte det var fantastiskt, hade aldrig hört låten, visste inte vem Van Morrison vaThe Healing Game
En smärre katastrof inträffade i julas, när vår bil blev stulen. Nej, jag pratar inte om bilen, utan om innehållet i handskfacket. Där, bland kartor och servicemanualer, låg två kassetter; förhandskopior på dubbelalbumet Philosopher's Stone, med outgivet - men fullständigt magiskt- material från Van Morrisons 70- och 80