Trots att HBJs första singel Dreams gick under radarn för många har jag inte kunnat släppa honom. Presentationen hintade om att något stort var på väg att hända i Uppsala. I ljuset av debut-EPn Fuck It så undrar jag varför Sverige inte har upptäckt HBJ än.
På Ska inte ljuga låter han som en svensk motsvarighet till Playboi Carti. HBJ gungar över produktionen på ett sätt som känns unikt. Energin är omöjlig att förneka. Black James Bond slår hårt och låter som en ond version av Octavians Revenge. Associationerna är många och det är svårt att hålla tillbaka när man lyssnar igenom Fuck It. Efter fyra låtar är jag övertygad om att Dreams inte var en engångsföreteelse. Gottsunda har en ny artist att vara stolt över.
Likt många av dagens stora namn från USA och England så ligger HBJs kvalité inte i texten utan i känslan. Mumble rap må vara ett bespottat begrepp men det sätter fingret på något. Det finns flera dimensioner hos den moderna hiphopen som kan vara tilltalande. HBJ fångar lyssnaren utan att vara en polerad textförfattare. Trots att Fuck It är inspelad i en garderob så genomsyrar kreativitet och passion hela projektet. Jag spår att framtiden har mer än en studio att erbjuda HBJ.
