Half•Alive - Now, Not Yet

Sophie Winberg 00:00 20 Aug 2019

Half•Alive låter som mina högstadieår. Som koreograferade OK Go-videos och elektronisk snällpop. Som MGMT och Passion Pit

Trion från Long Beach har bara tre år på nacken, men Josh Taylor, Brett Kramer och J Tyler Johnson är på väg mot toppen. Denna debut är full, full, full av potential. Den är självsäker, proffsig och lätt att älska. 

Om det är en fälla Half•Alive riskerar att falla i med såhär snäll/vän/medhårs/inställsam pop är det att den verkligen kräver melodier som inte går att värja sig mot och helt oförglömliga refränger för att fastna och göra intryck. Tänk MGMT’s Electric Feel eller OK Go’s Here It Goes Again. Med Now, Not Yet kommer Half•alive nära på spår som Maybe och Ice Cold, men vi får kanske vänta till platta två för den där riktiga käftsmällen. 

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden