Gui Boratto – Pentagram

Sara Berg 00:00 17 Jun 2018

Detta är en ganska spretig skiva från den brasilianske dj:n Gui Boratto. Från dramatiskt filmiska pianostycket Scene 2 till Alcazar som hade kunnat vara ett alternativt soundtrack till X Files till svepande syntromantiska The Walker, som låter som något Tobias Isaksson hade kunnat göra under sitt flygplatsmusikalias Nite Flights. Överlag är det lite för mycket pausmusik över låtarna, med sina lagom tralliga men repetitiva slingor. Jag tycker bättre om de mörkare och mer basdova spåren, som Spur och Pentagram, där det känns som om man blivit instängd på ett sjukhus nattetid, med diverse livsuppehållande maskin-blipper i bakgrunden.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

The Smashing Pumpkins - Shiny and Oh So Bright, Vol. 1 / LP: No Past. No Future. No Sun

I mer än tio år nu har Billy Corgan med varierande framgång arbetat för ett pånyttfött The Smashing Pumpkins, men så här nära har han inte kommit på något av de många tidigare comebackförsöken, vare sig musikaliskt eller medlemsmässigt. Här finns både Jimmy Chamberlin och James Iha, och bara Jeff Schroeder på gitarr är ett avsteg från originalsättningen för 30 år sedan. Med slutmålet att åstadkomma en skiva som associerar tillbaka till deras storhetstid verkar de ha förhandlat sig förbi alla meningsskiljaktligheter. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!