Detta är en ganska spretig skiva från den brasilianske dj:n Gui Boratto. Från dramatiskt filmiska pianostycket Scene 2 till Alcazar som hade kunnat vara ett alternativt soundtrack till X Files till svepande syntromantiska The Walker, som låter som något Tobias Isaksson hade kunnat göra under sitt flygplatsmusikalias Nite Flights. Överlag är det lite för mycket pausmusik över låtarna, med sina lagom tralliga men repetitiva slingor. Jag tycker bättre om de mörkare och mer basdova spåren, som Spur och Pentagram, där det känns som om man blivit instängd på ett sjukhus nattetid, med diverse livsuppehållande maskin-blipper i bakgrunden.
Skivbolag:
Artist:
