Isobel som sjunger i Gentle Waves är flickan som titt som tätt hoppar in i Belle & Sebastian och ger några av deras sånger deras intetsägande karaktär. Faktum är att hela bandet är så intetsägande att jag skriver det här i sömnen.
Nya skivan med det osannolikt mjäkiga namnet [I]Swansong For You[/I] (skivor får gärna heta just så, men inte om det är precis vad det är) börjar med [I]Let The Good Times Begin[/I], som låter som en blandning mellan soundtracket till valfri engelsk deckarserie (tänk: stråkar, stora hedar, mycket murgröna) och det till en jättesnäll tecknad film. Då menar jag inte i stället för Randy Newmans briljanta soundtrack till [I]Toy Story[/I] utan snarare till [I]My Little Pony[/I]-filmatiseringen eller valfritt avsnitt av imbecilla [I]The Teletubbies[/I].
Skivan fortsätter med [I]Partner In Crime[/I] som fullkomligt osar kostymdrama. Och så håller det på. En orgie i harpor, stråkar, piano och trumpeter, som gjort för svulstiga Hallmark-piloter. Det är helt obegripligt hur de lyckats kastrera allt som har minsta tillstymmelse till rum, själ, baktanke, liv eller gnista.
[I]Loretta Young[/I] är skivans enda försök till enkel men svängig poplåt och den är så mall-enlig att det egentligen inte borde gå att misslyckas. Men det gör de. Kan någon tala om för dem - och för Enya - att popmusik har en enda enkel uppgift och att den inte har någonting att göra med vare sig talang, sentimentala arrangemang eller teknisk skicklighet. Det handlar om att få folk att på ett eller annat sätt vilja ligga med varann.
Gör musiken inte det är den antingen tänkt för just barn eller engelska miniserier. Inget ont om någotdera men det är ju inget man vill ha i stereon.
Skivbolag:
Artist:
