Tech-house är kanske den mest menlösa av subgenrer. Ständigt i skuggan av sina legendariska föräldrar blir den oftast varken svettig och muskulös eller futuristisk och intellektuell. Det krävs verkligen att produktionen är utförd på ett ovanligt kompetent eller, i bästa fall, visionärt sätt för att man ska spetsa öronen.
Lars Sandberg tog sitt alias från en av George Clintons karaktärer, Sir Nose D'Void of Funk -- världens ofunkigaste snubbe, och har tidigare släppt några tolvor och ett album på skotska Soma. Nu har han bosatt sig i Barcelona och gör fortfarande tech-house, fast med en del spanska låt-titlar.
Hans andra album [I]Dos[/I] börjar ganska bra. Techno-ackord som skyskrapor, mekaniskt svängig kontrabas och en syntetisk kör. En percussion-loop sparkar igång och nu finns det ingen återvändo, tech-house tåget har rullat igång och det tänker accelerera tills det spårar ur. Tyvärr är det just det som sker redan vid tredje låten. Singeln [I]To Ya Waistline[/I] gör det vanliga misstaget att med ord försöka beskriva hur funky musiken är och att man minsann borde dansa som en galning till det här. Det var synd, för det känns som om resten av resan går lite knaggligt efter en sådant avbrott. Men [I]Obrigado[/I] och [I]Nineteen Ninety-Two[/I] är bra med ekande pianon och simpla studsande melodislingor. När Lars slutligen fimpar house-elementen i [I]Magnolia[/I] låter det plötsligt snarlikt någon av Aril Brikhas dovare kompositioner, om än snabbare, och påminner oss med sin minimala rytmik om att det är högteknologisk-funk som techno handlar om.
Skivbolag:
Artist:
