Aldrig trodde man väl att släktbanden mellan Robert Johnson and Punchdrunks och Bob Hund var så starka. Utåt sett ger de åtminstone inte intryck av att vara de tvillingsjälar de uppenbarligen är. Hur mycket som är producentparet Thomas Öberg och Jonas Jonassons förtjänst kan man aldrig veta, men hade inte Johnson gillat slutresultatet tror jag inte han släppt i väg det på platta. Undantaget de två Morriconepastischerna [I]Galveston Giant [/I]och [I]Rocket True Temper 20 oz[/I] kunde samtliga egna låtar legat på en Bob Hund-platta. Samma tokspeedade tempo parat med ett halsbrytande raffinemang så exakt och knivskarpt att benen bara måste aktiveras. Baren stänger aldrig, det snurrar på snabbare och snabbare, du har alla rätt och är snyggare än någonsin. Stenhårt är ordet.
Flera av plattans resterande spår är någonting annat. Typ raka motsatsen. Dagen efter kvällen före. Mörkt, hotfullt, laddat. Baren är stängd, du börjar nyktra till på väg hem och är inte så stor längre. Jämte de egna låtarna framstår de flesta av dessa spår som statiska och rätt tungfotade, om än sinnesutvidgande. Mer pessimistisk än så vågar jag inte vara. Herregud, tänk dig själv! Om man gör en cover på ledmotivet till [I]Flykten från New York,[/I] en av historiens grymmaste låtar, som Johnson gör här är man ju så hård att ingen recensent i hela världen vågar tycka något negativt om plattan.
Skivbolag:
Artist:
