Det här kan vara både det märkligaste och coolaste släppet på länge. Rockmogulen Dave Grohl och resten av gänget i Foo Fighters har gått berserk på 1970-talsnostalgin – och släppt ett album med rivig discomusik.
Som om inte det vore nog har de döpt om sig till Dee Gees. Ifall man byter ut första bokstaven i namnet till ett B blir det Bee Gees. Vilket är namnet på ett av det tidiga 70-talets mest trendiga band. För den som inte känner igen bandet räcker det med att nynna på Stayin Alive för att få klockan att ringa.
Hail Satin är ett hyllningsalbum med fem fylliga tolkningar, som påminner om en psykedelisk sommarhetta. I ena ögonblicket bränner musiken till och får pulsen att öka. Nästa stund är den mysig och gör mig benägen att luta mig bakåt.
Under färdens gång slår det mig vid flera tillfällen hur sjukt det är att jag lyssnar på Foo Fighters. Bandet, som annars langar karaktärslös rock, har faktiskt lyckats göra något riktigt bra. Ta bara Tragedy – som snarast kan liknas vid en behaglig hjärtattack.
Tyvärr lyckas Foo Fighters inte hålla band på sig själva hela skivan ut. B-sidan av albumet stinker av medioker rock och består av liveinspelningar av tidigare hits, såsom Shame Shame. Vad låtarna har att göra med bandets hyllning till Bee Gees är ett mysterium.
Magkänslan säger mig att Dave Grohl exploderade och kände att han bara måste slänga in lite enfaldighet. Med andra ord – gör dig själv en tjänst och spela bara A-sidan.
